ÅSTORPSPARTIET
 
DANSK SKALLE MOT VINDKRAFTEN  - TRESPENIGA KOSSOR
 
Jag varnar Sverige för att kopiera Danmarks förfärliga misstag att satsa på vindkraft. Föröd inte Er största nationella tillgång – fjällen, skärgården och slättlandskapen – för gnutta osäker el, skriver danske energidebattören Iens Elliot Nyegaard.
 
Som dansk patriot skäms jag djupt över Danmarks vindkraftsexport. En export av storskalig landskaps- och kapitalförödelse samt en galopperande oreda i vindkraftdrabbade länders nationella elnät. Främst gynnas ett internationellt storkapital av denna ”danska” export. Amro-bank i Holland och UBS i Schweiz är storägare av varsin av de två ledande vindkraftfabrikerna.
 
Att ett ABB berövat sina kärnverksamheter, nu ger sig in i vindleken, hedrar inte bolaget och kommer ytterligare att sänka deras börskurs. Ty dagens vindkraft är en bubbla, lika ihålig som IT-bubblan. Att grupperingar vars affärspraxis gör den maffialiknande, redan för några år sedan utsågs Sverige till nästa offer på listan, var tydligt för många luttrade.
Att svensk så kallad energipolitiks bisarrerier givit dessa mindre nogräknade en chans, är övertydligt.
 
Vindkraft utan varje tillstymmelse till seriös eltekniks betydelse är enbart ett politiskt symbolbygge. Bakom vilket vidrigt skådespel man – i tider då ingen vågar föreslå en röd skatt, klär folket med så kallade gröna skatter.
 
Danmarks nye miljöminister, Hans Christian Schmidt,  (venstre) ser klart på saken, när han nyligen uttalade sig för Jyllandsposten: ”Nu använder jag inte själv uttrycket grön – ty något av det värsta, gjort mot det danska folket, är att kall gröna avgifter för – gröna. Det rör sig ju om röda skatter.”
 
För att få upp sin politiska symbol så offrar politikerna hänsynslöst snart sagt alla våra värdefullaste landskap. Vi har sett detta i Danmark ( över 6 000 vindkraftverk och i Tyskland (över 9 000 vindkraftverk, samt i andra länder. För dessa tomma symbolers skull skapas – i våra så extremt hårt beskattade länder – ett nytt skattefrälse och etableras rent barocka bidragssystem (i Sverige upp till 73 procent) som självklart lockar all världens lycksökare och försäljare av trespeniga kossor och som frestar till allehanda oegentligheter.
 
En ny tids vindkraftverk, krona för krona, kilo för kilo, kWh för kWh, de ineffektivaste maskiner som framställts – föröder icke blott våra landskap, utan också  även enskilt som offentligt investeringskapital. Kapital som behövs så förtvivlat väl till andra, vida angelägnare ändamål. Inte ett vindkraftverk i hela världen ger annat än ett driftmässigt brakunderskott.
 
De kör alla mera på bidrag än på vinden, vars ringa energidensitet och eviga växlingar gör vindmölleriet el-tekniskt meningslöst. En lyxlek.
 
Det är en teknisk omöjlighet att ersätta annan elkraft med vindkraft. Ett nationellt elnät tillförs ingen ny effekt – reglerbar effekt – genom vindkraft. KWh för kWh måste ständigt annan, tillförlitlig elkraft finnas tillhands, beredd till omedelbar omkoppling, när vindkraften sviker.
 
Vad än glättiga försäljningsbroschyrer utbasunerar, så ger vindkraftverken full effekt under endast 25 procent av årets timmar. Inge människa eller dator kan beräkna vilka timmar det kommer att bli.
 
Jag finner viss tröst i ekonomi- och näringslivsminister Bernt Bendtsens (konservativ) ord, i Berlingske Tidende den 24 januari :”Vi är djupt bekymrade över de samhällsmässiga kostnaderna och för vår konkurrensförmåga, om vi fortsätter utbyggnaden av alternativ energi.” Ord jag rekommenderar svenska politiker att fundera över och ta till sig. Särskilt som de sades i direkt samband med att vår nya regering stoppade utbyggnaden av tre enorma vindkraftparker till havs, med motiveringen att man därmed besparar danska folkens  onödig förlust om 900 miljoner danska kronor, varje år i drygt 20 år framåt. Lägg därtill att vår årliga förlust genom vindkraft redan är över 4 miljarder danska kronor.
 
Jag varnar Sverige för att kopiera Danmarks förfärliga misstag. Svenska slättlandskap, kuster, öar och fjällkedjan är er stora nationella tillgång – föröd den inte för en gnutta osäker el på en yttersta marginal.
 
Iens Elliott Nyegaard                                                                          Vindkraftsgranskare Conny Prisell